#metoo

Me too.

Det kan verkligen kännas ruskigt otäckt att gå ut själv mörka kvällar och nätter. Jag blev bland annat förföljd en höstkväll som tonåring när jag var ute och gick med min hund. Det var två män som närmade sig mig väldigt strategiskt, närmare och närmare.
De höll sig ett antal meter bort hela tiden och hur jag än gick så var de där, precis bakom eller vid sidan av mig. Det slutade tack och lov väl. Jag gick vid tillfälle raskt in bakom ett högt släp så att de inte kunde se mig och därifrån sprang jag, antagligen fortare än jag någonsin sprungit. Jag bodde precis intill så att jag kunde springa hem, in, när de inte såg mig. De två männen hann aldrig se vart jag tog vägen. Jag var verkligen livrädd, om något hade hänt så hade jag antagligen aldrig haft en chans mot dom.

Vid ett annat tillfälle i vuxen ålder blev vår bil omringad av ett gäng män på en parkering. Jag och en vän till mig hade stannat för att sova lite vid en matplats längs E-10:an, en väldigt tidig morgon. Jag vaknar plötsligt av att min vän sa mitt namn. Det första jag såg när jag slog upp ögonen var att en man stod precis utanför förardörren, tittade ner på mig och hånflinade. Jag upptäcker sen att det inte var en man utan ett gäng män. Bilen var i stort sett omringad av 5-6 män som gick runt bilen, tittar in i den och på oss. De pratade sinsemellan och skrattade och fortsatte inspektera bilen. Tack och lov hade vi halva bilen låst. Jag hade låst förarsidan innan jag somnade och uppmanade snabbt min vän att låsa sin sida. Jag startade ganska snabbt bilen och satte mig för att köra iväg. Då tittade jag som hastigast på de andra bilarna som stod där. Då förstod jag att det var män från något av baltländerna. De gick vidare från vår bil till en skåpbil med utländskt registreringsnummer. Vi har tack och lov ingen aning om vad deras avsikt var, men vi kände oss placerade i en fruktansvärt utsatt sits och dessa män såg verkligen ner på oss.

Ja, det finns en hel del jag hade kunnat skriva om.
En hel hög med otäcka upplevelser, om allt från grannar som haft en väldigt obehaglig koll på mig till obehagliga närmanden av obehagliga män, allt, tillsammans med vetskapen av alla våldtäkter och andra övergrepp som framförallt skett här, har gjort att man alltid är på sin vakt. Jag skulle helst aldrig gå ut själv när det är mörkt. Även om jag vet att dagsljus inte heller är något annat än en falsk säkerhet.

Sen har jag trots allt även rest en hel del själv. Till allt från stora städer till små byar. Jag har gått ensam längs väldigt många olika gator, sovit i min bil ett antal gånger, på hotell, vandrarhem, ja, jag har helt enkelt varit lite överallt. Många gånger har jag haft andan i halsen och många gånger har jag varit rädd.

Inte vid ett enda tillfälle har jag känt mig utsatt på det viset på grund av en kvinna..

——–
#metoo
If all the women who have been sexually harassed or assaulted wrote ”Me too.” as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem. #metoo

En ärlig bekännelse.. och en oerhörd längtan!

På midsommarafton fick vi oss en överraskning som vi inte riktigt hade förutsett.. Vi fick lite plötsligt veta att vi ska bli tvåbarnsföräldrar!

I ärlighetens namn så har jag aldrig riktigt sett mig själv få barn tätt (ja, två år mellan har i tanken alltid känts för tätt för mig), men när vi på midsommaraftons morgon fick reda på att vi väntar vårt andra barn, så kändes det faktiskt rätt inombords. Det kändes som att det var meningen och även om jag rannsakade mig själv över hur vida jag och vi kommer att fixa detta, så fanns där faktiskt inga riktiga tvivel inombords.

Jimmy vågade nästan inte bli så glad som han faktiskt innerst inne blev av den nyheten. Han visste vad jag tidigare berättat om hur jag har tänkt och känt och vi var enade om att vi inte skulle skaffa barn så tätt. Tanken var egentligen kanske 3-4 år mellan. Denna gång höll dock inte livet med oss om den saken. Nu i efterhand är jag glad för det!

Ja, det kändes förstås som att livet på något sätt vändes upp och ned och skakades om och det kändes som att jag plötsligt inte visste någonting om livet igen. Det fanns mycket tankar och planer på annat som helt enkelt bara fick lov att vänja sig att vänta lite till. Vi har haft mycket att prata om och mycket att fundera över. Det har vi förstås ännu!

Vi har nog båda haft lite svårt att greppa allt detta under sommaren, trots att jag började få mage ganska tidigt. Det har känts och känns fortfarande lite overkligt, fast på ett bra sätt. Jag känner mig ännu mer lyckligt lottad i livet och det känns som en stor ära att få möjligheten att bli tvåbarnsförälder. Att få barn över huvud taget är absolut ingenting jag tar för givet i livet! Tvärt om.

Efter en tids sjukdom och ja, jag vet inte ens riktigt vad jag ska kalla det. Jag har helt enkelt mått riktigt, riktigt dåligt på grund av olika anledningar. Vi vet egentligen inte riktigt allt som orsakar hur jag mår ännu heller. Men.. Efter allt djävulskap och även en högst orolig morgon (på grund av ett dåligt bemötande från sjukvården), så var jag oerhört nervös och ledsen inför ultraljudet 29/9. Då var det verkligen guld värt att bli fantastiskt bemött av Marianne som utför ultraljud här i Kiruna och dessutom sedan få bekräftelse om att allt till synes står rätt till med vår lilla skatt i magen! <3

Ultraljud är verkligen en fantastisk upplevelse. Jag tänker även att även om det är helt fantastiskt för mig, så är det nog till och med snäppet bättre för partnern. Partnern som får sin första ordentliga upplevelse av sitt lilla barn i magen. Denna gång kändes det som att man själv hängde med mycket bättre än sist. Det var lite extra fantastiskt när man liksom kunde ”se” saker direkt och få en större uppfattning. Sen hjälpte det förstås att barnet låg bra i magen och inte gömde sig så långt nere som Michelle gjorde.
Michelle gömde i stort sett hela huvudet på det första ultraljudet. Trots flera försök att ”få upp” henne, så var vi tvungna att komma tillbaka för att få mäta och se allt lite bättre i huvudet.
Denna gång gick allt väldigt smidigt och det kändes så bra. Lite extra bra skulle jag nog våga säga efter allt jag varit med om på senaste! Det känns som att glädjen fyllde mig med lite mer energi! <3

Det preliminära datumet som blev satt för BF innan ultraljudet var 24 januari 2018, dvs exakt en månad efter Michelles födelsedag. Det ändrades lite på ultraljudet, till min förvåning längre fram. BF för vår lilla skatt är 4 mars 2018! Dvs om 5 månader/151 dagar!

Jag känner redan ordentligt mycket fosterrörelser och har känt fosterrörelser i flera veckor. Jag har även fått en ganska ordentlig mage redan. Vi tänkte nästan att det kunde varit två där inne, alternativt att jag var längre gången än vi trott! Allt beror kanske på att jag för inte så länge sedan gick igenom en graviditet och att jag faktiskt gått igenom en graviditet tidigare.

Tiden fram tills nu har gått oerhört fort! Jag har dock en känsla av att vi ändå kommer att hinna längta ihjäl oss! Rent praktiskt så får det gärna ske i mars, men får vi lyckan att få ett till friskt och livskraftigt barn till världen, så känns allt annat överflödigt!

Vi har redan fått frågan om vi vet ”vad det blir”. Jaaa, det blir en baby med två händer och två fötter, fylld med en massa kärlek! Så mycket mer vet vi faktiskt inte, åtminstone inte än! 😉
Även om vi är väldigt nyfikna och tycker att det är lite spännande att ta reda på, så kunde det inte vara av mindre betydelse för oss! Just nu ligger dock hemligheten i ett säkert förvar i ett litet kuvert. <3

Avel – Respektera andra & lägga fokus på sitt eget ”rätta”..

Den senaste tiden känner jag bara mer och mer att det inte är konstigt med allt fruktansvärt som händer runt om i världen, med tanke på hur människor beter sig på vardaglig basis. Människor verkar ägna ett heltidsjobb åt att snoka, leta fel hos och smutskasta andra. Inom hundvärlden särskilt då andras avelsarbete. Oavsett egen erfarenhet och kunskap inom ämnet det gäller. Vad vinner man själv på det?

Att exempelvis sitta och häxjaga andra personer och skriva riktade inlägg om både det ena och det andra, kommer KNAPPAST få fler att vara öppen kring sina hundar och sitt avelsarbete. Detta kommer KNAPPAST att leda till att fler hälsokollar sina hundar i varken yngre eller framförallt äldre ålder. TVÄRT OM!
Hälsokontroller som rasen har ett behov av att vi genomför.

Jag personligen överväger det jag gör noggrant. Jag tar alla mina beslut själv med noga övervägande av den helhetsbild jag har. Det har dels inte någon annan icke inblandad med att göra och dels har inte de icke inblandade någon som helst aning om min helhetsbild. De icke inblandade har sällan eller egentligen ALDRIG samma kunskap och inblick i de specifika fallen.

Man behöver inte hålla med mig i mina beslut. Man behöver inte heller tycka att det jag gör är rätt. Men man kan respektera mig som person och respektera att jag har valt att ta de besluten jag har tagit utifrån min helhetsbild och mitt eget personliga övervägande. Sen är det förstås ett fritt val att vara min vän eller inte. Men då önskar jag att man åtminstone kan respektera mig som person!

Det är lätt att sitta och snacka skit när man inte har någon aning om helhetsbilden eller någon som helst förståelse eller respekt för att det man sysslar med kan såra andra människor. Ofta skulle samma beteende i en omvänd situation såra dessa personer själva.

Tänk om skitsnackarna då istället kan ta och fokusera på sin egen helhetsbild, sina egna hundar och sitt eget ”rätta”. Istället för att sitta och svartmåla andra för deras drömmar, mål och visioner. All den tid som spenderas på att förstöra för andra, skulle antagligen kunna användas betydligt mer gynnsamt både för en själv och andra.

Jag själv sitter och planerar och drömmer om en valpkull sen några år tillbaka. En hane är sedan länge bestämd och jag hoppas att det blir som planerat när det väl beger sig. Jag har även drömmar om kombinationer jag skulle önska att göra. Få vet om det och få inkluderas i det. En stor del av mig känner inte för att publicera något av det heller. För det finns alltid de som kommer att sitta och suga glädjen ur en på olika sätt. Får man inte höra att kombinationen man tänkt sig är ointressant eller dålig något vis, så får man höra talas om både det enda och det andra som det ryktas om. I vissa fall där personer försöker förstöra så att kombination inte ska bli av. Personer som kontaktar hanhundsägaren och smutskastar tikägaren eller tvärt om..

Jag är ännu inte drabbad av skitsnack gällande mina egna valpplaner. Jag rycker i regel på axlarna åt sådant och det är inte direkt som att jag går runt och mår dåligt över det sen. Men det tar ändå ifrån en lusten och glädjen av att dela med sig av det med andra. Att sitta och planera och drömma i månader eller år, för att sedan bli uthängd eller skriven om på Facebook av någon som tycker och tänker annorlunda. Någon som inte har en aning om någonting egentligen.

Med detta önskar jag egentligen bara att folk tänker en extra gång över sitt agerande och vad man tycker och tänker offentligt. Vi kommer alltid att vara olika, alltid att tycka och tänka olika. Vi har alla olika visioner, drömmar och mål. Vi kommer alltid att ha olika rätt och fel, olika erfarenheter och olika helhetsbilder av allt.
Låt oss ha det och låt oss respektera det!

Rally & Utställning på Lilla & Stora Stockholm Hundmässa/ Svensk Vinnarutställning-16

Körde in bilen i garaget strax efter 8 på morgonen i måndags. Nöjd med helgen och mina fina pälsklingar <3 Helt okej resultat och fina kritiker!

dsc_0794x dsc_0838x

I fredags på Lilla Stockholm fick båda släta excellent.

15301140_1287423641279932_863501580_n
I söndags på Svensk Vinnare/Stora Stockholm startade vi morgonen med att tävla rally. Tävlan helt utan förväntningar då inte tiden räckt till för att träna. Jag tänkte att det kan vara kul att visa upp chihuahua i mästarklass på en av Sveriges största hundmässor, så jag anmälde 2! Mästarklass var den enda klassen på mässan. En av de tuffaste platserna att tävla på då det är mycket folk, livat, ösande musik från freestyleringen, smällande ”lösa” plattor under mattan som man gick på, samtidigt som man ska lyckas konversera med sin hund och behålla fokus. osv osv..

15328123_1287411441281152_970902915_nElton var först ut med startnummer 1! Han slog till med att avsluta tävlingsåret med ytterligare ett kvalificerat resultat i Mästarklass på 77 av 100 poäng!
Leona fick för sig att hon inte kunde hoppa hinder helt plötsligt. 20 poäng bort direkt i hinder-vägran. Men om det inte vore för hindermissarna så hade även hon klarat kval. då hon fick 52 poäng.

Ingen av rundorna var av någon direkt topp-kvalité, med ett gäng olika missar, men också riktigt fina bitar!! Bland annat 2 fantastiska honnörer där båda hundarna låg helt stilla i 1,5 minut.
Jag trodde faktiskt att det skulle gå betydligt sämre. Så jag är väldigt nöjd och glad. Särskilt nöjd över att vi gjorde det! 2 Chihuahuor tävlade faktiskt mästar-rally på mässan!

15281939_1287077437981219_229537390_n
Att tolka av bilden så kan man ju tro att Leona är Chihuahuornas höjdhoppare nr.1!
Tja… hon skulle kunna vara det, men faktum är att Leona själv inte tror att hon klarar att hoppa 10 cm. När hon väl hoppar (vilket hon brukar göra) så hoppar hon alltid både betydligt längre och betydligt högre än nödvändigt..

Efter våra rallystarter skyndade vi oss över till utställningsringen. Trötta hundar! Eftersom att det krockade i ringarna så delade jag och min resekompanjon upp oss så att jag visade tikarna och hon hanarna. Skönt att slippa stressa fram och tillbaka. Elton hade redan kastat in handduken för helgen och fick ett VG. Han var inte riktigt sig själv och jag misstänker att han sträckt sig under promenaden på ishalkan bland annat.

Leona var trött men gjorde sitt bästa ändå och blev 2a i öppenklassen med excellent och CK. Därmed en av 15 LH tikar (av 40 ställda tikar) med CK på Svensk Vinnarutställning 2016. 10 av dessa tikar med CK är Champions. En riktigt härlig dag tycker iallafall jag!! Särskilt glad är jag eftersom att Leona inte heller är i sin bästa form, men ändå jobbade på bra i ringen och gjorde det bra (i min mening) <3
Jag ställde då också Ann-Charlotte Sundvalls (TigerLiljas Kennel) ”Luna”, TigerLiljas Pay Attention. Fina Lunis fick ett slätt excellent i en stor championklass!

dsc_0827x
Min fina lilla snupp <3 Leona

 

Så har det gått en månad..

Så har det gått en månad.. En månad sen världens finaste människa försvann.. Min fina farfar </3
Vid den här tiden hade man precis börjat leta efter honom. Då var det ingen som trodde att det skulle verka som att han gått under jorden och slutat existera. Det känns fortfarande helt ofattbart. Det gör så ont! :'(
Idag hittade jag ett fotoalbum och lite annat från när jag var liten.. Tårarna har runnit hejdlöst.

12309042_10201372551311681_1876845892_n 12312237_10201372551351682_493877275_n 12312435_10201372551431684_75453937_n 12319531_10201372551271680_307198088_n

Presenter, glädje, lösningar och beslut!

Vilken dag det har varit och såå glada, nöjda och TACKSAMMA vi är!

Igår eftermiddag kom Jimmys mamma och syster förbi och umgicks och fikade en stund. Jag slängde ihop en äppelkaka för första gången någonsin just före de kom. Den verkade få godkänt iallafall 🙂 Mysigt med besök! Med sig hade dem även en ”försenad inflyttningspresent”. Väldigt passande fick vi ett presentkort på Järnia, vilket var helt perfekt för oss! Så idag har vi varit och köpt en ny stekpanna. Vi beslutade oss för att prova en keramikstekpanna. Pengarna räckte även till att köpa en saftkanna i glas och en spaghettiburk, något vi behövt ett tag. Yey (Y) Helt perfekt! 🙂 Tack snälla Anette och Julia!! <3

12063911_10201257944526583_1279186120_n

På vägen hem från stan besökte vi en vän för att kika på en barnvagnsmodell vi varit intresserad av. Så efter att ha klämt och känt på den så hade vi bestämt oss. Det är nämligen ett erbjudande på barnvagnar just i dessa dagar, så nu får man med ett babyskydd gratis. Så istället för att köpa vagn och babyskydd så behövde vi enbart betala för vagnen (som också är nedsatt i pris). Vi sparade runt 2000kr bara av att inte behöva köpa babyskydd utan istället få det gratis med vagnen. Min fina mamma och Robert hade bestämt sig för att ge oss pengar till en vagn i present. 😮 Både jag och Jimmy fyller ju år nu inom en månad. Vi är så bortskämda och tacksamma för den hjälp vi får från vår fina familj! En stor sten lyftes bort från axlarna nu när detta med barnvagnen är klart, pjuh*. Känns skönt att få ordning på det i god tid och till bra pris!

Vi har alltså under kvällen beställt en barnvagn + babyskydd!! Det blev en Crescent Classic svart kombivagn. Vi är väldigt förväntansfulla för att få hem den, få klämma och känna lite extra på den! 🙂 Tack snälla mamma och Robert för vår och lill*ns fina present!! <3

267269267268267267 267266

Idag har hela 65% av graviditeten har nu passerat. 98 dagar kvar till BF <3

Den där Leona och allt med henne…

DSC_ (117)sDSC_0186ssDSC_0300s

Leona.. Är den där galna, underbara, mysiga, aktiva och sprudlande glada lilla hunden (eller apan) som ”jag fått för mina synder” som hennes uppfödare så fint säger. 😀 Som jag visste var ”the one” från första stund…. Igår var det 1 år sedan hon flyttade hem till oss och som vi älskar denna lilla hund. Hon håller minst sagt låda hemma hos oss. En vardag utan vår lilla skrot skulle absolut aldrig vara sig lik. Det har varit 1 år av dagliga skratt och även många gånger känslan av att vilja slita håret av sig..

Dagens tokskratt fick jag alldeles för en stund sedan när Jimmy åkte tillbaka till jobbet från lunchen… Han tog på sig skorna som vanligt och gick. När jag sedan gick ut i vardagsrummet så finner jag 2 st gelésulor från Jimmys skor liggandes på hundpläden. Vår lilla tjuv och bandit hade förstås passat på att plocka ut dem under de få minuter Jimmy var hemma. Jag skrattade och skickade ett sms till Jimmy med texten ”Saknar du något? 😀 ”. När han ringde upp fick vi ett riktigt gott skratt när han frågade om geléinläggen till skorna blev kvar. Han förstod inte riktigt hur de hade blivit kvar men han hade tyckt att det kändes tomt i skorna när han gick. Dock inte haft tid att fundera dess mer på det. Det är inte heller så att det skulle kunna vara någon av våra andra hundar som tagit inläggen. Det är inget vi behöver fundera över….. LEONA…. Vår lilla tjuvhund! 😀 <3

Jag och Leona har redan hunnit med så mycket under detta år, till trots för en del motgångar efter vägen. Vi har hittills gått klickerkurs och tävlingslydnadskurs där vi utvecklats mycket tillsammans.

Leona som Valp…
I valpklass blev hon BIR och BISS-3 på Chihuahuaspecialen i Kalix i mars. Där blev hon även utsedd som hund med BÄSTA TEMPERAMENT på hela utställningen med 86 anmälda chihuahuor. Sedan blev Leona och pappa Elton BISS-3 parklass.
Leona blev även 3e bästa tikvalp med HP på Svensk Vinnarutställning 2015 och BIR-valp på Malmö Internationella i år, bland många fina tikvalpar. Leona avslutade sin valpkarriär i Norska Ålesund på en internationell utställning i Maj. Där slog hon till med BIR & BIG-2 i en stor grupp av fina valpar!

chirunas chihuahuas DSC_0022

Leona som Junior….
Vi har även varit på utställning i Estland där hon på 3 utställningar blev 2a bästa tik med Junior CERT och ny Estländsk Juniorchampion. Vi har även tävlat rally där hon briljerade med 4 toppenfina debutresultat på en helg och fick titeln/diplomet RLD N. Hon har även fått Reserv Cert i både Finland och Norge, samt blivit placerad i bästa tik i  Sverige. Dvs. att hon har fått CK och har blivit placerad i bästa tik i alla länder hon ställs ut hittills – Sverige, Norge, Finland ochEstland. Utöver det har hon många klassplaceringar och vinster i juniorklass.

DSC_0564x DSC_0585 DSC_0590

Vad har gått fel då kan man undra..??
Well.. Leona skar upp tassen ordentligt på något vis i januari, endast 5 månader gammal. Det var väldigt segläkt och orsakade mycket obehag, vilket i sin tur resulterade i en felbelastning och ett felaktigt rörelsemönster med ”hoppsa steg”. Något vi kämpat med i stort sett hela året. I början försökte jag nog mest behandla tassen och vänta ut det. När jag sedan insåg att detta faktiskt skulle resultera i en ”rörelsestörning” och att hon inte ville belasta benet rätt så uppsökte jag veterinär på nytt. Vi har även besökt en duktig massör som hjälpt mig att gå vidare med behandling, stretching osv. Kortfattat sitter det typ en stelhet/ömhet i en muskel i ena benet. I övrigt har man inte hittat något fel på henne. Hon är även undersökt och PL undersökt 0/0 av veterinär med specialistkompetens som berömde hennes fina starka knän. Han hittade heller inget annat än en muskelskada. Muskelskador har visserligen ofta en ganska utdragen läkningsprocess förstås. Man säger att hon ska bli helt återställd, även om det tar tid.

Så nu har vi börjat träna med ben-manschetter och ska så småningom träna med klövjeväska också. Jag är väldigt försiktig med henne och försöker hålla henne lugn och kontrollerad inomhus och i koppel utomhus, vilket absolut inte är det enklaste med denna lilla apa.. Men så länge hon ändå får jobba och får utlopp för energin så skulle jag väl ändå säga att det fungerar. Nu under hösten/vintern hoppas jag att vi ska ha fler möjligheter att få träffa vår fina massör så att vi ska ha tillgång till mer vibrationsträning/avslappning. Vi ska även bli bättre att träna på balansboll osv osv. Det är mycket planer nu inför vintern som inte alls kommer att innehålla tävling. Det är full fokus på att komma i form, på rehabilitering och på träning! Det behöver vi allihopa! Sen blir jag ju själv allt tyngre och osmidigare med bebismagen också så det blir naturligt att jag inte orkar färdas land och rike runt och behöver en paus från tävlandet..

Utöver det så har hon förstås hunnit med att ramla ganska illa i trappor och ur min famn. Ibland är hon verkligen överallt och ingenstans och far fram som en dåre. Matte och husse har ofta hjärtat i halsgropen trots att vi verkligen är försiktiga.

Sedan har vi ett till problem som ställt till det ordentligt. Leona tappade någonstans på vägen mataptiten och gick på någon egen form av svältdiet. Detta skedde någonstans kring hennes första löp och skendräktighet i Juni/Juli/Augusti. Den lilla päls hon började få strax före 9 månader försvann som bortblåst och har inte riktigt velat komma tillbaka. För någon vecka sen tyckte jag den var på väg lite grann iallafall, men sen rasade det av igen. Det är klart… får man inte i sig tillräckligt med energi och näring, så växer inte pälsen heller ordentligt. Så det är också något vi fått kämpa med. Hon började äta bra i ca 1 vecka innan hon fick ett bakslag igen och nu har vi fått ”börja om”. Vi försöker ha ordentliga rutiner på mat och rastning och nu ska hon även få äta färskfoder regelbundet för att få lite aptit och förstås för att det är bra för henne också. Sedan planerar jag att köpa hem ordentliga pälsvårdsprodukter som ger pälsen en ordentlig chans att få sin näring. Jag kan inte tänka mig att hon är menat att vara en individ med lite päls med tanke på hur hennes släktingar ser ut. 😉

Hela hunden känns så tanig, klen och skrotig för tillfället. Jag är visserligen kanske en orolig matte som tänker för mycket också. Som överanalyserar henne hela tiden… Jag är idag iallafall fullt medveten om att vi har en lång väg och process framför oss för att få henne i form… Hon har inte riktigt energi eller gnista till att jobba ordentligt heller för tillfället. Tänker mig att det inte är så konstigt när hon äter så dåligt. Sen är det ju inte så konstigt heller om hon är i någon del av könsmognaden just nu som ställer till det hela också. Hon är sååå nosig och knasig.

Att tillägga så blev Leona 14 månader 11/10. Jag har dock ingen lust alls att ta några bilder på henne för tillfället… Det känns bara tråkigt! Jag hoppas att vi får relativt bra ordning på henne inom kort och att hon ska ta upp och fortsätta utvecklingen åt rätt håll. Vore väldigt tråkigt om det stannar av nu, hon som annars varit så oerhört fin och lovande hela vägen. Men alltid är det väl något.. Hon har för övrigt även ett riktigt fint bett med fina tänder och en stark fin underkäke också. En positiv glimt i det hela..

Nu tror jag att jag fått ut det mesta jag ville berätta med detta inlägg… Mycket frustration, men också hopp och nya mål, så blickar vi framåt…

Vår bästa LEONA <3 EE JCH RLD N Tjohalias Crème de la Crème

DSC_0142xxx

Tillsammans med uppfödare Jenny Öhlund, kullbror Allan (Tjohalias Reached My Gold) och domaren för dagen i Rovaniemi vart de båda fick R-CERT!! <3
Flera favoriter samlade på en bild… en strålande, glad dag!
11904631_10205613184742577_8302047832825928159_n

Tack Jenny för världens bästa tjej! <3