God Jul & Gott Nytt År!!

 

Bilderna föreställer Leona som valp, Leona i somras (ca 3 år) och Leonas halvbror Sigge som bor hos Leonas uppfödare, Tjohalias kennel.

Sigge landade även på en delad 8:e plats på topplistan över Sveriges mest vinstrika långhårsvalpar 2017! Detta efter en väldigt kort “karriär” i valpklass.


Deras mormor “Suki” (Multi CH The Small One’s Bright Crystal), avslutade sin utställningskarriär i mars, på chihuahuacirkelns årliga rasspecial i Kalix. Suki blev där BIR- & BISS-3 Veteran. Suki blev även nominerad för vidare tävlan inom alla kategorier – bästa huvud, rörelser & temperament. Med denna vinst landade Suki  även på en delad 7:e plats över Sveriges mest vinstrika långhårs-veterantikar 2017! <3

Stor grattiskram till Leonas uppfödare Jenny Öhlund (Tjohalias Kennel), till ännu ett år med fina resultat och nya härliga debutanter i ringen! <3

171210 Kvällsaktivitet – Gotta i kökshandduk

Suttit och inspirerats av diverse aktiveringsvideos och “julkalenderträning” som cirkulerat i det senaste.

Igår köpte jag för ovanlighetens skull grisöron till hundarna (lufttorkade från Pondus, köpt hos TopDog 👌) och bestämde mig för att hundarna skulle få jobba lite för dom på köpet. Så jag vek in grisöronen i en kökshandduk.

Ja, det kan verka simpelt. Jag har dock både pysslat med alldeles för lite sådana här övningar de senaste åren och hundarna får väldigt sällan såna här smarriga ben. Så de smått suspekt/nyfikna reaktionerna var väntade, likaså de frågande minerna jag fick av att ställa fram kökshandduken framför dem. 😅

Snabbvideo föreställande mina 3 väldigt olika hundar..

Elton fick det lite för svårt då jag först satte kökshandduken på en matta med mycket löptiksdoft… Böt då plats, men han hade redan hunnit stänga av lite. Han luktade mest bara lite nyfiket och ville helst av allt gå och leta efter löpdamen. Så jag gjorde det lite enklare med en mindre vikning över, då slog han på nyfikenheten och började jobba för att få fram örat, som var väldigt spännande!

Chino, är en hund med väldigt lite “egen drift”, som är väldigt “förarberoende/förarvek”. Han luktade nyfiket och sökte sedan bekräftelse och kontakt med mig i väntan på att jag skulle bekräfta honom och ge honom gottan där under. Hur länge jag än försökte vänta ut honom så satt han bara och psykade mig med ögonkontakt. 😅
Till sist visade jag honom vad som var där i och sen vek jag in den på nytt med en lite mindre vikning. Då fick han ny motivation och visade nytt intresse att jobba för det. När han sedan fått fram örat så visade han en stor osäkerhet för om han fick ta den. Han blir ofta låg av pepp och han har väldigt svårt att greppa saker man uppmanar honom om.
Jag löste det med att dra handduken ifrån honom så att han fick jaga efter örat lite.

Leona blev väldigt distraherad av Chino som låg och tuggade på sitt grisöra, så det tog en stund innan hon fattade att hon skulle få jobba för ett eget. När hon väl började lukta på handduken och kopplade på arbetshjärnan så tyckte hon att det var toppenkul och fick fram örat betydligt lättare än dom andra. Örat var förstås lite konstigt. Hon har aldrig ätit grisöron förut. Hon blev dock väldigt nöjd efter närmare inspektion!

Hundarna låg sedan länge nöjda och tuggade. 😍👏 Ännu finns det förstås även mycket kvar!

#metoo

Me too.

Det kan verkligen kännas ruskigt otäckt att gå ut själv mörka kvällar och nätter. Jag blev bland annat förföljd en höstkväll som tonåring när jag var ute och gick med min hund. Det var två män som närmade sig mig väldigt strategiskt, närmare och närmare.
De höll sig ett antal meter bort hela tiden och hur jag än gick så var de där, precis bakom eller vid sidan av mig. Det slutade tack och lov väl. Jag gick vid tillfälle raskt in bakom ett högt släp så att de inte kunde se mig och därifrån sprang jag, antagligen fortare än jag någonsin sprungit. Jag bodde precis intill så att jag kunde springa hem, in, när de inte såg mig. De två männen hann aldrig se vart jag tog vägen. Jag var verkligen livrädd, om något hade hänt så hade jag antagligen aldrig haft en chans mot dom.

Vid ett annat tillfälle i vuxen ålder blev vår bil omringad av ett gäng män på en parkering. Jag och en vän till mig hade stannat för att sova lite vid en matplats längs E-10:an, en väldigt tidig morgon. Jag vaknar plötsligt av att min vän sa mitt namn. Det första jag såg när jag slog upp ögonen var att en man stod precis utanför förardörren, tittade ner på mig och hånflinade. Jag upptäcker sen att det inte var en man utan ett gäng män. Bilen var i stort sett omringad av 5-6 män som gick runt bilen, tittar in i den och på oss. De pratade sinsemellan och skrattade och fortsatte inspektera bilen. Tack och lov hade vi halva bilen låst. Jag hade låst förarsidan innan jag somnade och uppmanade snabbt min vän att låsa sin sida. Jag startade ganska snabbt bilen och satte mig för att köra iväg. Då tittade jag som hastigast på de andra bilarna som stod där. Då förstod jag att det var män från något av baltländerna. De gick vidare från vår bil till en skåpbil med utländskt registreringsnummer. Vi har tack och lov ingen aning om vad deras avsikt var, men vi kände oss placerade i en fruktansvärt utsatt sits och dessa män såg verkligen ner på oss.

Ja, det finns en hel del jag hade kunnat skriva om.
En hel hög med otäcka upplevelser, om allt från grannar som haft en väldigt obehaglig koll på mig till obehagliga närmanden av obehagliga män, allt, tillsammans med vetskapen av alla våldtäkter och andra övergrepp som framförallt skett här, har gjort att man alltid är på sin vakt. Jag skulle helst aldrig gå ut själv när det är mörkt. Även om jag vet att dagsljus inte heller är något annat än en falsk säkerhet.

Sen har jag trots allt även rest en hel del själv. Till allt från stora städer till små byar. Jag har gått ensam längs väldigt många olika gator, sovit i min bil ett antal gånger, på hotell, vandrarhem, ja, jag har helt enkelt varit lite överallt. Många gånger har jag haft andan i halsen och många gånger har jag varit rädd.

Inte vid ett enda tillfälle har jag känt mig utsatt på det viset på grund av en kvinna..

——–
#metoo
If all the women who have been sexually harassed or assaulted wrote “Me too.” as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem. #metoo

En ärlig bekännelse.. och en oerhörd längtan!

På midsommarafton fick vi oss en överraskning som vi inte riktigt hade förutsett.. Vi fick lite plötsligt veta att vi ska bli tvåbarnsföräldrar!

I ärlighetens namn så har jag aldrig riktigt sett mig själv få barn tätt (ja, två år mellan har i tanken alltid känts för tätt för mig), men när vi på midsommaraftons morgon fick reda på att vi väntar vårt andra barn, så kändes det faktiskt rätt inombords. Det kändes som att det var meningen och även om jag rannsakade mig själv över hur vida jag och vi kommer att fixa detta, så fanns där faktiskt inga riktiga tvivel inombords.

Jimmy vågade nästan inte bli så glad som han faktiskt innerst inne blev av den nyheten. Han visste vad jag tidigare berättat om hur jag har tänkt och känt och vi var enade om att vi inte skulle skaffa barn så tätt. Tanken var egentligen kanske 3-4 år mellan. Denna gång höll dock inte livet med oss om den saken. Nu i efterhand är jag glad för det!

Ja, det kändes förstås som att livet på något sätt vändes upp och ned och skakades om och det kändes som att jag plötsligt inte visste någonting om livet igen. Det fanns mycket tankar och planer på annat som helt enkelt bara fick lov att vänja sig att vänta lite till. Vi har haft mycket att prata om och mycket att fundera över. Det har vi förstås ännu!

Vi har nog båda haft lite svårt att greppa allt detta under sommaren, trots att jag började få mage ganska tidigt. Det har känts och känns fortfarande lite overkligt, fast på ett bra sätt. Jag känner mig ännu mer lyckligt lottad i livet och det känns som en stor ära att få möjligheten att bli tvåbarnsförälder. Att få barn över huvud taget är absolut ingenting jag tar för givet i livet! Tvärt om.

Efter en tids sjukdom och ja, jag vet inte ens riktigt vad jag ska kalla det. Jag har helt enkelt mått riktigt, riktigt dåligt på grund av olika anledningar. Vi vet egentligen inte riktigt allt som orsakar hur jag mår ännu heller. Men.. Efter allt djävulskap och även en högst orolig morgon (på grund av ett dåligt bemötande från sjukvården), så var jag oerhört nervös och ledsen inför ultraljudet 29/9. Då var det verkligen guld värt att bli fantastiskt bemött av Marianne som utför ultraljud här i Kiruna och dessutom sedan få bekräftelse om att allt till synes står rätt till med vår lilla skatt i magen! <3

Ultraljud är verkligen en fantastisk upplevelse. Jag tänker även att även om det är helt fantastiskt för mig, så är det nog till och med snäppet bättre för partnern. Partnern som får sin första ordentliga upplevelse av sitt lilla barn i magen. Denna gång kändes det som att man själv hängde med mycket bättre än sist. Det var lite extra fantastiskt när man liksom kunde “se” saker direkt och få en större uppfattning. Sen hjälpte det förstås att barnet låg bra i magen och inte gömde sig så långt nere som Michelle gjorde.
Michelle gömde i stort sett hela huvudet på det första ultraljudet. Trots flera försök att “få upp” henne, så var vi tvungna att komma tillbaka för att få mäta och se allt lite bättre i huvudet.
Denna gång gick allt väldigt smidigt och det kändes så bra. Lite extra bra skulle jag nog våga säga efter allt jag varit med om på senaste! Det känns som att glädjen fyllde mig med lite mer energi! <3

Det preliminära datumet som blev satt för BF innan ultraljudet var 24 januari 2018, dvs exakt en månad efter Michelles födelsedag. Det ändrades lite på ultraljudet, till min förvåning längre fram. BF för vår lilla skatt är 4 mars 2018! Dvs om 5 månader/151 dagar!

Jag känner redan ordentligt mycket fosterrörelser och har känt fosterrörelser i flera veckor. Jag har även fått en ganska ordentlig mage redan. Vi tänkte nästan att det kunde varit två där inne, alternativt att jag var längre gången än vi trott! Allt beror kanske på att jag för inte så länge sedan gick igenom en graviditet och att jag faktiskt gått igenom en graviditet tidigare.

Tiden fram tills nu har gått oerhört fort! Jag har dock en känsla av att vi ändå kommer att hinna längta ihjäl oss! Rent praktiskt så får det gärna ske i mars, men får vi lyckan att få ett till friskt och livskraftigt barn till världen, så känns allt annat överflödigt!

Vi har redan fått frågan om vi vet “vad det blir”. Jaaa, det blir en baby med två händer och två fötter, fylld med en massa kärlek! Så mycket mer vet vi faktiskt inte, åtminstone inte än! 😉
Även om vi är väldigt nyfikna och tycker att det är lite spännande att ta reda på, så kunde det inte vara av mindre betydelse för oss! Just nu ligger dock hemligheten i ett säkert förvar i ett litet kuvert. <3

Avel – Respektera andra & lägga fokus på sitt eget “rätta”..

Den senaste tiden känner jag bara mer och mer att det inte är konstigt med allt fruktansvärt som händer runt om i världen, med tanke på hur människor beter sig på vardaglig basis. Människor verkar ägna ett heltidsjobb åt att snoka, leta fel hos och smutskasta andra. Inom hundvärlden särskilt då andras avelsarbete. Oavsett egen erfarenhet och kunskap inom ämnet det gäller. Vad vinner man själv på det?

Att exempelvis sitta och häxjaga andra personer och skriva riktade inlägg om både det ena och det andra, kommer KNAPPAST få fler att vara öppen kring sina hundar och sitt avelsarbete. Detta kommer KNAPPAST att leda till att fler hälsokollar sina hundar i varken yngre eller framförallt äldre ålder. TVÄRT OM!
Hälsokontroller som rasen har ett behov av att vi genomför.

Jag personligen överväger det jag gör noggrant. Jag tar alla mina beslut själv med noga övervägande av den helhetsbild jag har. Det har dels inte någon annan icke inblandad med att göra och dels har inte de icke inblandade någon som helst aning om min helhetsbild. De icke inblandade har sällan eller egentligen ALDRIG samma kunskap och inblick i de specifika fallen.

Man behöver inte hålla med mig i mina beslut. Man behöver inte heller tycka att det jag gör är rätt. Men man kan respektera mig som person och respektera att jag har valt att ta de besluten jag har tagit utifrån min helhetsbild och mitt eget personliga övervägande. Sen är det förstås ett fritt val att vara min vän eller inte. Men då önskar jag att man åtminstone kan respektera mig som person!

Det är lätt att sitta och snacka skit när man inte har någon aning om helhetsbilden eller någon som helst förståelse eller respekt för att det man sysslar med kan såra andra människor. Ofta skulle samma beteende i en omvänd situation såra dessa personer själva.

Tänk om skitsnackarna då istället kan ta och fokusera på sin egen helhetsbild, sina egna hundar och sitt eget “rätta”. Istället för att sitta och svartmåla andra för deras drömmar, mål och visioner. All den tid som spenderas på att förstöra för andra, skulle antagligen kunna användas betydligt mer gynnsamt både för en själv och andra.

Jag själv sitter och planerar och drömmer om en valpkull sen några år tillbaka. En hane är sedan länge bestämd och jag hoppas att det blir som planerat när det väl beger sig. Jag har även drömmar om kombinationer jag skulle önska att göra. Få vet om det och få inkluderas i det. En stor del av mig känner inte för att publicera något av det heller. För det finns alltid de som kommer att sitta och suga glädjen ur en på olika sätt. Får man inte höra att kombinationen man tänkt sig är ointressant eller dålig något vis, så får man höra talas om både det enda och det andra som det ryktas om. I vissa fall där personer försöker förstöra så att kombination inte ska bli av. Personer som kontaktar hanhundsägaren och smutskastar tikägaren eller tvärt om..

Jag är ännu inte drabbad av skitsnack gällande mina egna valpplaner. Jag rycker i regel på axlarna åt sådant och det är inte direkt som att jag går runt och mår dåligt över det sen. Men det tar ändå ifrån en lusten och glädjen av att dela med sig av det med andra. Att sitta och planera och drömma i månader eller år, för att sedan bli uthängd eller skriven om på Facebook av någon som tycker och tänker annorlunda. Någon som inte har en aning om någonting egentligen.

Med detta önskar jag egentligen bara att folk tänker en extra gång över sitt agerande och vad man tycker och tänker offentligt. Vi kommer alltid att vara olika, alltid att tycka och tänka olika. Vi har alla olika visioner, drömmar och mål. Vi kommer alltid att ha olika rätt och fel, olika erfarenheter och olika helhetsbilder av allt.
Låt oss ha det och låt oss respektera det!

Rally & Utställning på Lilla & Stora Stockholm Hundmässa/ Svensk Vinnarutställning-16

Körde in bilen i garaget strax efter 8 på morgonen i måndags. Nöjd med helgen och mina fina pälsklingar <3 Helt okej resultat och fina kritiker!

dsc_0794x dsc_0838x

I fredags på Lilla Stockholm fick båda släta excellent.

15301140_1287423641279932_863501580_n
I söndags på Svensk Vinnare/Stora Stockholm startade vi morgonen med att tävla rally. Tävlan helt utan förväntningar då inte tiden räckt till för att träna. Jag tänkte att det kan vara kul att visa upp chihuahua i mästarklass på en av Sveriges största hundmässor, så jag anmälde 2! Mästarklass var den enda klassen på mässan. En av de tuffaste platserna att tävla på då det är mycket folk, livat, ösande musik från freestyleringen, smällande “lösa” plattor under mattan som man gick på, samtidigt som man ska lyckas konversera med sin hund och behålla fokus. osv osv..

15328123_1287411441281152_970902915_nElton var först ut med startnummer 1! Han slog till med att avsluta tävlingsåret med ytterligare ett kvalificerat resultat i Mästarklass på 77 av 100 poäng!
Leona fick för sig att hon inte kunde hoppa hinder helt plötsligt. 20 poäng bort direkt i hinder-vägran. Men om det inte vore för hindermissarna så hade även hon klarat kval. då hon fick 52 poäng.

Ingen av rundorna var av någon direkt topp-kvalité, med ett gäng olika missar, men också riktigt fina bitar!! Bland annat 2 fantastiska honnörer där båda hundarna låg helt stilla i 1,5 minut.
Jag trodde faktiskt att det skulle gå betydligt sämre. Så jag är väldigt nöjd och glad. Särskilt nöjd över att vi gjorde det! 2 Chihuahuor tävlade faktiskt mästar-rally på mässan!

15281939_1287077437981219_229537390_n
Att tolka av bilden så kan man ju tro att Leona är Chihuahuornas höjdhoppare nr.1!
Tja… hon skulle kunna vara det, men faktum är att Leona själv inte tror att hon klarar att hoppa 10 cm. När hon väl hoppar (vilket hon brukar göra) så hoppar hon alltid både betydligt längre och betydligt högre än nödvändigt..

Efter våra rallystarter skyndade vi oss över till utställningsringen. Trötta hundar! Eftersom att det krockade i ringarna så delade jag och min resekompanjon upp oss så att jag visade tikarna och hon hanarna. Skönt att slippa stressa fram och tillbaka. Elton hade redan kastat in handduken för helgen och fick ett VG. Han var inte riktigt sig själv och jag misstänker att han sträckt sig under promenaden på ishalkan bland annat.

Leona var trött men gjorde sitt bästa ändå och blev 2a i öppenklassen med excellent och CK. Därmed en av 15 LH tikar (av 40 ställda tikar) med CK på Svensk Vinnarutställning 2016. 10 av dessa tikar med CK är Champions. En riktigt härlig dag tycker iallafall jag!! Särskilt glad är jag eftersom att Leona inte heller är i sin bästa form, men ändå jobbade på bra i ringen och gjorde det bra (i min mening) <3
Jag ställde då också Ann-Charlotte Sundvalls (TigerLiljas Kennel) “Luna”, TigerLiljas Pay Attention. Fina Lunis fick ett slätt excellent i en stor championklass!

dsc_0827x
Min fina lilla snupp <3 Leona

 

Så har det gått en månad..

Så har det gått en månad.. En månad sen världens finaste människa försvann.. Min fina farfar </3
Vid den här tiden hade man precis börjat leta efter honom. Då var det ingen som trodde att det skulle verka som att han gått under jorden och slutat existera. Det känns fortfarande helt ofattbart. Det gör så ont! :'(
Idag hittade jag ett fotoalbum och lite annat från när jag var liten.. Tårarna har runnit hejdlöst.

12309042_10201372551311681_1876845892_n 12312237_10201372551351682_493877275_n 12312435_10201372551431684_75453937_n 12319531_10201372551271680_307198088_n

Presenter, glädje, lösningar och beslut!

Vilken dag det har varit och såå glada, nöjda och TACKSAMMA vi är!

Igår eftermiddag kom Jimmys mamma och syster förbi och umgicks och fikade en stund. Jag slängde ihop en äppelkaka för första gången någonsin just före de kom. Den verkade få godkänt iallafall 🙂 Mysigt med besök! Med sig hade dem även en “försenad inflyttningspresent”. Väldigt passande fick vi ett presentkort på Järnia, vilket var helt perfekt för oss! Så idag har vi varit och köpt en ny stekpanna. Vi beslutade oss för att prova en keramikstekpanna. Pengarna räckte även till att köpa en saftkanna i glas och en spaghettiburk, något vi behövt ett tag. Yey (Y) Helt perfekt! 🙂 Tack snälla Anette och Julia!! <3

12063911_10201257944526583_1279186120_n

På vägen hem från stan besökte vi en vän för att kika på en barnvagnsmodell vi varit intresserad av. Så efter att ha klämt och känt på den så hade vi bestämt oss. Det är nämligen ett erbjudande på barnvagnar just i dessa dagar, så nu får man med ett babyskydd gratis. Så istället för att köpa vagn och babyskydd så behövde vi enbart betala för vagnen (som också är nedsatt i pris). Vi sparade runt 2000kr bara av att inte behöva köpa babyskydd utan istället få det gratis med vagnen. Min fina mamma och Robert hade bestämt sig för att ge oss pengar till en vagn i present. 😮 Både jag och Jimmy fyller ju år nu inom en månad. Vi är så bortskämda och tacksamma för den hjälp vi får från vår fina familj! En stor sten lyftes bort från axlarna nu när detta med barnvagnen är klart, pjuh*. Känns skönt att få ordning på det i god tid och till bra pris!

Vi har alltså under kvällen beställt en barnvagn + babyskydd!! Det blev en Crescent Classic svart kombivagn. Vi är väldigt förväntansfulla för att få hem den, få klämma och känna lite extra på den! 🙂 Tack snälla mamma och Robert för vår och lill*ns fina present!! <3

267269267268267267 267266

Idag har hela 65% av graviditeten har nu passerat. 98 dagar kvar till BF <3